Enemy of the State

Jag har berört ämnet med FRA och Ipred tidigare. Då främst ur synvinkeln att det är olämpligt ur integritetssynpunkt vad gäller FRA. Samt det absurda i att privata intresseorganisationer får agera ordningsmakt i Sverige vad gäller Ipred. Det är ett stort problem att vi så enkelt sväljer dessa inskränkningar. Kanske större än de enskilda lagarna i sig.

I want to get high

Med entusiasm har jag de senaste dagarna följt tv-serien Breaking Bad. Serien som utspelar sig i Albuquerque, New Mexico är producerad av Vince Gilligan som bland annat varit inblandad i projekt som The X-Files och The Lone Gunmen. Vi får följa Walter White (Bryan Cranston) och Jesse Pinkman (Aaron Paul) som är två osannolika samarbetspartners i det att de bygger upp ett knarkimperium.

Något som slår mig, förutom välspelade roller och ett manus som håller god och hög kvalitet utan några egentliga dipp trots att jag är i slutet av andra säsongen, är att det är en genomgående ganska hög realism vad gäller droghandeln och droganvändandet. Den är inte överdrivet mörk, och även om de inte visar hur en kick ser ut så nog döljer de det inte riktigt heller.

No moss grows…

Om någon missat det så är det valår i år. Som vanligt när det är valår så öppnas dörrarna för att plocka politiska poänger där det finns möjlighet. Sådant är spelet. Det är ibland smutsigt. Ibland rentav osmakligt. Trots att det sällan slutar med att man faktiskt dödar sina motståndare så nog är det många som gottar sig i andras olycka. För oavsett vad det ger för tragedier i inblandade människor liv så är det målet i september som hägrar. Det är procent och mandat i riksdagen. Det är vilka som kan bilda regering.

Inga förväntningar

När man träffar någon. Ni vet den som får hjärtat att slå sådär extra hårt. Som gör att man inte behöver sova, inta äta. Hur förväntningarna växer i bröstet. Det bultar och slår och man ser vackra vyer över framtiden. Ibland bygger man fantasislott. Ibland för att man undflyr någonting, ibland bara för att man kan. Det är fantastiskt att se hur världen byggs upp kring en underbar känsla.

Det händer att jag en vecka in i ett förhållande har sett ett halvt liv för mitt inre öga. Och man vill att det vackra som man bygger upp ska vara sant och aldrig ta slut. Som en dröm man aldrig vill vakna upp ifrån.

Nej, din RIKTIGA mamma!

Jag hade precis fått min första stjärna. Nej, jag pratar inte om någon namngiven glödande boll av gas någonstans på natthimlen, utan jag pratar om en stjärna att ha på axeln. Det var visserligen fortfarande en ring runt stjärnan, vilket betyder att min militära grad var sergeant, men en stjärna likafullt.

It takes two to tango

Igår hade jag en liten diskussion med en vän på MSN kring ett inlägg jag läst hos Johanna Sjödin. Ett inlägg som jämför sperma och mens, och att man inte kan förespråka att man ska ta det ena i munnen, men inte det andra. Att det i många fall är så att man skuldbelägger kvinnors sexualitet och inte mäns. Vissa av mina tjejkompisar blir kåtare under mensen, andra tappar lusten helt. Precis som med så mycket annat när det gäller sex så är spridningen stor.

Om jag var kung för en dag

Imorgon (nåja idag) ska, om nu någon lyckats missa det, Victoria och Daniel gifta sig. Ett bröllop som blåsts upp på förstasidor inte bara i Sverige utan världen över. Det har debatterats flitigt vad gäller allt från monarkins vara eller icke vara, att vår kronprinsessa gifter sig med en ofrälse eller att hon önskade att bli överlämnad av pappa kungen vid altaret.

Le ordentligt eller dö!

Hade ett samtal med en vän på MSN. Ett samtal om att tillåtas att må dåligt. Är det så att vi verkligen mår mycket sämre nu än vad människor gjorde för säg hundra år sedan? Eller mådde man lika dåligt i forna dagar, men spottade i nävarna och kämpade idogt framåt ändå?

Min vän berättade att hon varit deprimerad och tillade också: precis som så många andra. För så upplever jag det också. Att fler och fler är ledsna och inte den typen av ledsenhet som kommer sig ur en dålig dag eller att det är stressigt på jobbet, även om det kan vara nog så jobbigt. Det jag pratar om är omvälvande, livsomstörtande kristillstånd. Där man ligger i en bottenlös brunn och ser en ljuspunkt som befinner sig så långt upp att man funderar på om det inte vore enklare att låta sig sjunga ner i det omgivande mörka vattnet än att försöka kämpa sig uppåt.

En hora är en hora

Idag när jag hade lite panik över att jag hade så många olästa inlägg i min bloggläsare så beslutade jag mig för att läsa igenom alla. Ja, jag får lite panik när siffran som visar på olästa inlägg blir större och större. Idag var det tresiffrigt. Att det känns så speciellt är att jag har lyckats hitta en så bra samling bloggare, som dessutom matchar varandra på ett så fantastiskt vis. Inte bara att det blandas mellan samhällskritik, djupa existentiella tankar och humor. De gör det också i en perfekt mix över tiden. Att de publicerar inlägg relativt regelbundet och i synk med varandra.

Min kärlek till lera och vin

Nittonhundranittiotalet kommer inte vara bankkris eller uppbrott från yuppie-vågen som svepte fram över landet under åttiotalet. Det kommer inte vara ironi eller skämt som ingen riktigt förstod. Det kommer inte vara det nittiotal som Henrik Schyffert pratar om i sin, enligt mitt tycke, mycket underhållande monolog The 90’s – Ett försvarstal. Det är inte att jag tog studenten. Att vi rusade ut i livet med blommor kring halsen, rosiga kinder och sjöng att framtiden var vår. Det var inte att jag gjorde lumpen. Det var inte att jag med darrande händer öppnade kartongen till min allra första mobiltelefon.

Gråt att minnas

Jag är en person som har lätt att gråta. Så har det inte alltid varit. När man växer upp som man i ett land där det fortfarande anses lite omanligt att gråta så är det något man efterhand får försöka lära sig. När man är liten så passar det sig inte. Det handlar inte om avsaknad av stöd från de vuxna som med menande, snälla ögon förkunnar att även små pojkar får gråta om man slår sig. Utan att man får en blick av avsmak från de äldre lite tuffare barnen. En rynkad näsa. Den tysta viskningen bestående av bara ett enda ord: tönt.

Antisemitism och kalasbyxor

Gårdagen var en sorgens dag på många sätt. Naturligtvis är upprinnelsen den oförklarliga attack som Israel utförde mot sex civila fartyg. Fartyg vars enda uppgift var att bistå med humanitär hjälp till en utsatt folkgrupp.

Oavsett var man står i Israel-Palestinafrågan så kvarstår det faktum som genomsyrar alla konflikter. Det är inte beslutsfattarna som tar de hårda smällarna. Det är de små, enkla livsödena som hamnar i kläm. I en så förgiftad konflikt så påverkas allas liv. Alla känner någon som dött eller skadats. Sår rivs upp som lämnas över till nästa generation. Varje illdåd gör det svårare att förlåta, kanske finns det ingen mer förlåtelse att uppbringa?

Kasta första stenen, mor…

Idag är det Mors dag. För de allra flesta betyder det att man ringer hem till sin mamma. Bor man nära åker man förbi med en liten vetelängd eller tårta. För många blir den här dagen nästan större än födelsedagen. Mors dag, det hörs ju att man gjort någonting. Något stort. Kanske det största man kan göra.

Vad gjorde man för att bli född? Inte mycket, man ploppade ut och skrek till världen det gjorde man. Men det var inte något val man gjort. Genom naturens mäktiga under så smälter en äggcell och en spermie samman för att fyrtio veckor senare låta ett nytt, färdigt liv fylla lungorna med luft för första gången.

Myten om välfärdssamhället

Skattetrycket i Sverige är uppskattat att landa på 45,9% av BNP 2010. Tillsammans med Danmark har vi det högsta skattetrycket i världen. Genomsnittet bland OECD-länderna är jämförelsevis 35,8%.

Mycket av den politiska debatten idag pågår långt över människors huvuden. Det är tämligen lösryckta siffror som slängs fram och tillbaka. I en debatt så kan ingen egentligen tillgodogöra sig denna statistik. Den är för vag och för dåligt kopplad till ett sammanhang så relevansen försvinner på vägen. I ärlighetens namn så ska det sägas att dessa politiker sällan själva förstår implikationerna av deras förda skattepolitik. Effekterna är nämligen i många fall svåra att förutsäga, och ibland så blir effekten helt motsatt mot hur det var avsett.

Kramliberal eller hångelsosse?

I den politiska debatten idag så används det ofta inom Alliansen ett mantra som nöts om och om igen. Den personliga valfriheten. Detta utspel kan slängas in lite var som helst och hur som helst. Det kan röra allt från skolpeng, vårdnadsbidrag till föräldrapenning och andra jämställdhetsfrågor. Staten ska inte lägga sig i, därför att den ultimata friheten är där individerna själva får besluta över sina liv. Där inte strukturer hindrar någon från att utvecklas. Där samhället tillhandahåller den stora korgen med gyllene ägg som kallas för möjligheter. Känner du igen retoriken?

Jag mötte Mymlan

Jag träffade Mymlan över några öl igår. Jag var galet nervös och tillbringade min väntan (satt på puben i någon timme före utsatt tid) med att dricka nervositetsöl (läs: tre-fyra stycken). Det resulterade i - så som det ofta gör - att jag var lite snurrig i bollen när hon kom. Ni vet när man är i det där läget när man ibland kommer på sig med att säga något som låter helt fantastiskt intellektuellt och vist inne i huvudet, men låter halvtossigt när det väl kommer ut i luften där andra kan höra.

Idio(t)logiernas dilema

Jag diskuterade det politiska klimatet och då framförallt den politiska debatten rent allmänt med Rebecka Ahlberg häromdagen. Det vill säga inte de enskilda sakfrågor som fyller tidningarnas debattsidor nu inför höstens stundande val. Utan något mer fundamentalt i politiken i Sverige, och föralldel hela världen, som sådan.

Doping för mitt hjärta

Visserligen så är världen full med smöriga sånger som ska tala till hjärtat. De är många och jag skulle nästan våga påstå att åtminstone hälften av alla låtar som presenteras är någon variant på temat pojke möter flicka. Där det sedan fälls floder av tårar när det visar sig att allt bara var hittepå för att den ena ville få tillgång till en bostadsrätt i innerstaden eller liknande hjärtskärande slut på förhållandet.

“You’d think that people would have had enough of silly love songs”, sjunger Paul McCartney. Syftande på alla smäktande ballader som är som gjorda att hångla till. Men som man ögonblickligen skulle utveckla typ två diabetes av om man verkligen lyssnade på texten. Ty är det något som man kan vara säker på är det att  stormen av alla slita kärleksfraser är så massiv att den inte går att värja sig mot. Det är gulligt naturligtvis. Det är vackert naturligtvis. Men om man inte är i akut sockerberoende för att man för tillfället har en brinnande förälskelse rusande i blodet så brukar man med viss avsmak vända bort sitt huvud och kvickt klicka på next i spellistan.

Att dra sina egna slutsatser

På sistone har jag fascinerats lite över företeelsen att man, som det så fint heter, drar sina egna slutsatser. Naturligtvis är det intressant och nödvändigt att man tolkar och bearbetar alla intryck som vi ständigt blir översköljda med, men jag menar i samtal med andra.

Att envisas med att drar sina egna slutsatser, när man egentligen är osäker, har ställt till det både en och två gånger för mig. Menade personen verkligen vad den sa, eller slant bara tungan lite grann? Slant jag i mitt huvud när jag lyssnade? När man är full blir allting värre naturligtvis. Allt blir ju värre då. Därför tror jag det skulle underlätta om alla hade en liten alkomätare fastsatt i pannan när man var på krogen. “Ta icke denna individ på allvar. Personen är full (1 promille).”, skulle det kunna stå. Eller på fyllespråk: “Nej!” Det hade undvikit en massa missförstånd är jag säker på.

Så funkar ekonomin! – Del 3

I den tredje och fjärde delen av serien ska vi koppla samman vad vi lärt oss i de två tidigare delarna (penningpolitik, banksystemet) och hur detta låg till grund för finanskrisen i USA och därefter resten av världen.

Vi ska försöka identifiera de mekanismer som ligger bakom det stora fallet, och hur det kunde bli så stort. Vi ska försöka förstå varför det skulle vara omöjligt i ett land som Sverige att låta en storbank gå i konkurs med de förutsättningar som finns idag. Till slut ska vi försöka fundera på möjliga sätt att säkra oss mot liknande situationer i framtiden, eller i vart fall se till att det blir en marknad som själv får bära sina egna kostnader.